Genesis och Metamorphosis

Gunilla Åkerström-Hougen, Genesis och Metamorphosis: en studie i de nordiska guldbrakteaternas ikonografi. Gothenburg Studies in Art and Architecture ed. Gothenburg, 2010.

av Elisabeth Piltz

Den postumt utgivna studien över guldbrakteaternas ikonografi visar med vilken genialitet Gunilla Åkerström-Hougen förmådde identifiera romersk triumfalkonst i de guldbrakteater som finns bevarade i Sydskandinavien, 900 stycken. Det som för en lekman ter sig som naiva streckgubbar fyller författarinnan med romerskt liv. Bractea betyder på klassiskt latin tunn metallplåt som är ornerad på ena sidan. Storleken är omkring 12 cm. De har framställts för ett skikt i överklassen under folkvandringtiden mellan 450-550 e.Kr. Modellerna var romerska medaljonger (multipla) som övertogs av germanska furstar. De fabricerades av det guld som strömmade in till germanska stammar från det romerska imperiet både som tribut och genom handel.

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/0/02/Brakteat_von_Djupbrun…

En bild som antas föreställa Oden. Smyckesbrakteat av typ C (Hogrän, Gotland)

Författarinnan redovisar forskningsläget från 1600-talet till nutiden och alla de missförstånd som florerat tills hon elegant avvisar den springande mannen som antik harjakt till Venus ära, ansiktet på ett fyrfotadjur som Konstantin den stores medaljong på hästen och de tre figurerna som en adventusscen av romersk triumf. Senantiken och folkvandringstiden skildras som en krigisk period men också internationell till sin karaktär, med migration, konstnärlig innovation och stilblandning. Det romerska imperiet influerade också sydskandinavien där ett aristokratiskt samfund med regionala kungar, mäktiga ledare och en krigselit dominerade. De rika furstar som beställde eller köpte dessa utmärkelsetecken så väl som konstnärerna var medvetna om att dessa objekt imiterade romerska mynt och medaljonger.

För att förstå den transformation som de romerska motiven undergick måste inte bara arkeologin utan också det historiska förloppet studeras. I boken studeras relationen mellan de romerska modellerna och brakteaterna i ett antal exempel valda från två av de fyra huvudkategorierna som brakteaterna är indelade i. Brakteatkonstnärerna försökte inte imitera den rumsliga och plastiska framställningen som utmärkte de romerska modellerna, utan de behandlade motiven som en ytfiguration. Inte heller skapade de porträtt av de avbildade figurerna. C-brakteaterna sågs som generaliserade emblematiska bilder av härskare. Detta gav konstnärerna ett visst mått av konstnärlig frihet. På detta sätt kunde C-brakteaterna, den störtsa kategorien på 400 exemplar, varieras i det oändliga.

I B-kategorin varieras harmotivet som var mycket populärt i antik konst. Vad beträffar C-kategorin handlar diskussionen om den kompositionella komplikationen som härrörde från bristen på rymd när det stora huvudet placerades på ryggen av en fyrfoting som inskrevs i en cirkel. En förmodad östlig influens på den ornamentala stilen på fyrfotingen diskuteras också i detta sammanhang. De djur som uppträder på de dekorativa bårderna på Åsum- och Vä-brakteaterna identifieras som stiliserade drakbaner som bars av den romerska armen. En annan motivform i B-kategorin är analyserad som adventus caesaris, kejsarens ankomst efter en seger, ett känt motiv i antiken åtföljd av standarbäraren och bekransad av Victoria.

Vi gläder oss över detta viktiga bidrag till den nordiska forskningen.

(Originally published on February 7, 2011)